I brist på annat pyssel, tog jag "fram" mina gamla zink ämbar och mina schabloner.
Den här svarta färgen blev allt för svart.
Den här gråa, blev för blå.
Men, sen skrapade jag bort lite av färgen. Nu ser siffrorna lite passligare ut, till ytan av de gamla ämbarna.
Tänk, att mitt olivträd har överlevt och till och med så växer det!!! Undrar dock, skall man ge någon sorts näring åt den?
Just, när jag tänkt deklarera min blogg som awardfree blog (jag som fått så många, heh), får jag denna utmaning av Mama Rosie ! Tack för det, kära du!
Lasering nr 2: Nu fick veranda bordet ett tjockare lager vitt.
Det här var utgångsläget, före "lasering". Vackert slitet, men fel färg.
Nu har jag målat bordet och torkar bort färgen på de ställen jag gnidit med stearin.
Sedan en ny omgång med samma åtgärder.
Till slut skrapar jag bort överflödig målfärg, så bordsytan får en sliten look.
Lite text, med hjälp av kalkeringspapper...
Så är det strax klart...
Men, texten är "för klar", så den måste slipas.
Liksom hela bordet, lite här och där.
NU kan jag säga, att den är färdig!
Dessa foton är tagna i en affär, som befinner sig i Rusko kommun, ca 10km från Åbo. Affären är en gammal ladugård. Här syns vårens färg (en bland dem)!
Ladugården tillhörde ägarinnans mormor, som hette Lovisa, så inredningsaffären 'Loviisan Aitta' (Lovisas Bod), har fått sitt namn därav.
Ny inkommet i boden är dessa gudomliga Voluspa produkter. Dyra, men ack så oemotståeliga! Tvålar, ljus, krusljus, body/rumsprays, ja alla ger en häääärlig doft i hus och hem, kropp och själ!
Ladugården har en butiksyta på 600 kvadratmeter, så här ryms många olika stilar, och ohyggligt många produkter...
Det här bilderna, som jag nu visar, är bara en del av övre våningen. Boden har två våningar, plus ett kafé.
Personalen består av inredningsplanerare, dekoratör och florist. D.v.s en mångsidig och kunnig personal. Tapeter, tyger, sömnadsarbete...allt mellan himmel och jord finns på listan.
Kläder, skodon, stövlar, delikatesser. Och förstås böcker, tidningar och en hel massa inspiration, tillsammans med möbler, prylar och textileir.
Den här boken är väl bekant, liksom boken där ovan?!
En himmelsk plats, att driva tiden på, så att säga!!!
Jag tycker om gammalt och slitet, men, men...Jag tycker inte om blått (trots att det varit min favorit färg i många år, eller kanske just därför). Här har jag nu målat bordsskivan med vatten, blandat med lite vit målfärg.
Så här såg den ut innan.
Så här ser den ut, just efter att den målats med det vita vattnet.
Inte är skillnaden stor efter min laseringsprocedur. Jag tror jag skall måla den lite tjockare vit, men gnida lite stearinljus på de ställen jag vill att skall se slitna ut. 
Solen gör sköna fläckar på soffan, men det är ju inte bara positivt. Då exponeras verkligheten i detta hushåll! Damm, damm och ogenomträngligt smutsiga fönster!
Det blev ljusrött den här gången. Snart tar jag fram mina ljusröda kuddar också.
En annan pytteliten st.Paulia i köket. Enlig Feng Shui skall man inte ha en endaste bur i huset, det fängslar energin eller något...? Jag vet inte hur många jag har, men många! Jag tycker de ger lite omvxling till...ja, inte vet jag, men jag tycker om dem.
Och i sin bur får den stå, tills den dör (säkert om ett par dagar - i min vård, eller i brist på den).
I går hade jag besök av tre damer, av vilka två var helt okända för mig. Den tredje damen är min grannfru och med det gänget skall vi åka till Provance, Nice!!! Shoppa, äta och dricka gott! I maj.
Tror jag ställer den här, i ljust, så den inte dör redan i morgon. Växthuslyktan är en julgåva av våra vänner och i den skall jag sätta örter till våren.
Tack alla rara, som hjälpt mig och gett mig råd, angående den unkna dörren! Så här såg den ut (ovan), efter att jag klistrat gamla aviser på den. Fult gul.
Jag gjorde som någon skrev; lackade den med vit vattenlöslig lack. Aah, mycket fräschare!
Någon rådde mig att sätta upp lister, för att rama in dörren. "Rama" in, det gjorde jag. Hittade gamla ramar här hemma, som jag målade vita (och som måste lite shabbas ännu...).
Spikade fast dem i toa dörren - och snett blev det, för att använda måttband är ju ALLT FÖR JOBBIGT!!!
För att det blev alltför symmetriskt och "slipat", satte jag några små ramar till. Och flere kan det nog bli, riktigt små. Det är (bla) en sak, som irriterar i mig själv - jag kan aldrig sluta i tid. Jag känner inte till utrycket "less is more" eller "enough is enough".
Det är över ett år sedan jag visade detta foto och i texten tvivlade jag på att få virkningen (kofta eller pläd) någonsin färdig.
Men så här långt har "jag" kommit!
Riktigt färdig är den inte ännu heller, för hakorna är inte fastsydda (vill ha tre, har bara två...)
FÄDÄNG! Tack vare min grannfrus arbetskamrat, som virkade 100 lappar (själv blev jag spyfärdig, av att ha virkat 60st), min pappa(!!!), som hamnade att sprätta det, som min mamma tyckte blev fel, då HON sydde och virkade den färdig!
