Det har smittat av sig på mig, allt julpyntande, av alla bloggare, att jag måste också verkställa en adventsljusstake, trots att jag aldrig brytt mig om sådant!
Det blev lite skyndsamt, för jag skulle i väg till jobbet till kl 10. Men som tur hade jag en kasse med mossa och renlav, så det var bara att sätta fart.
Och nu hemkommen, sent på kvällen, då det redan är för mörkt att få skapliga bilder (med blixt blir det ju inget) knäppte jag det som gick att knäppa...
Den här underliga ljusstaken kan jag tänka mig att använda till mångt och mycket. Nu så här års, är mossa ett måste! Detta exemplar kommer från Rustica Room.
Från Amalias Hem köpte jag dessa tjusiga bråderade gardiner, som jag tonade om till en löpare.
På mossan ligger rostiga löv i plåt/järn - vad som nu är rätta begreppet De har jag också köpt från Rustica Room.
Här syns bara ek bladet, men där ligger också en björklövs samling.
Sköna söndagen den 22.11 åkte mamma, pappa och jag till Kimito för att mata pappas kära fåglar, som han besörjer 2 x i veckan med solrosfrön, talg, nötter och havre.
Mammas dörr, som leder varthän...En koskälla anmäler oss om besök...
Naturens samarbete...
...spindelväv och vatten.
En död och avskalad ek, som på sommaren får lite färg av en ynklig, liten vildvinsranka.
"Testamentet" tejpade jag fast i det ena lilla skåpet. När Gammel-mormor dog, fick jag till min överraskning faktiskt byrån. Med dyra pengar lät jag byrån putsas och betsas.
För att sedan, nu i helgen, måla det i verklig shabby stil (fort skall det gå, skräp i resultatet) vitt.
Det börjar arta sig.
Och synar man inte så noga i sömmarna, är den chic!
Tacka vet jag Gunilla, som gjorde mig och min väninna nyfikna på en inredningsbutik i Korpo, som vi tog oss ut till i går. Det var regn och rusk, men ack så otroligt givande! Och mysigt! Ängeln ovan, som ännu i går bodde i Amalias Hem, fick nu ett nytt hem i Åbo.
Den roliga vita lådan med fack, fick också följa med.
Och en liten låda finns underst.
Julen kommer, pingeling. Lite granris, ett vackert band...ja, det skall jag göra! Också från den urmysiga boden Amalias Hem. Jag rekommenderar varmt en utflykt till periferin, bort från alla varuhus och köpcentra. Hela långa vägen ut till skärgården är en vila för själen!
Köpte 100 år gamla postkort från Old Time Pietari i Rusko, klockan kommer från Rustica Room i Åbo.
Sympatiska, eller hur?
Oj, då, överdriver jag nu åldern lite? Där syns visst ett årtal, 1922...eller kan det vara 1822?
Bonheure!
Tack Lantlifs Anette för det här tipset - kyrkoljusstake i el! Den finns i tre färger...
...vit, silver, eller som denna i antik guld. Tyckte den vita såg lite billig ut, men vet ej hur den hade gjort sig i verkligheten.
Jag beställde den från Hjortgården (något under 90€, medan alla andra säljer den för en betydligt dyrare slant ). Mallar den här i matSALEN nu för beskådning.
Nu gäller den stora frågan; var hitta paradplatsen, vilken är en dylik plats?! Jag har gått som en Lucia tärna runt huset, med staken i handen, men inte blivit klokare på vart jag skall sätta den!
En ängel flög med en smäll i väggen, så att det slog gnistor - bara vingarna blev kvar.
Skämt å sido. Fönstret hittade jag på en vind i ett övergivet hus, likaså dörren , som strax revs efter fynden! Stolen är en barnstol från Åbolands sjukhus, från långt tillbaka i tiden (och förstås ompatinerad).
Ett 50-tals skåp nederst. På den två små sidoskåp från en spegelbyrå (som jag använt lite såg till). Orkade måla bara det ena skåpet någorlunda skapligt. Det andra har bara ett lager på sig...
Gamla, udda eller söndriga kristaller hände jag upp i en gammal lampettskärms stomme. Sedan lite el-grejer och "kristallkronan" är färdig.
Kom äntligen för mig att åka till Pemar och till Adalmiinan Helmi. Köpte bl.a korgarna i fil de fer, som syns på arbetsbänken och sydde ett tyg in i dem så inte allt bråte lyser igenom.
Det är utmärkt att ha en spegel bredvid sig när man äter! Då kan man se följderna av sitt idoga ätande. Jag har dock och tyvärr svängt ryggen till. För fleeere kilo sedan!
De här två små skåpen (med 5st fasett slipade glas i var sin dörr) fick jag till min 40-års gåva av mina arbetskamrater, för länge sedan. De var bruna och hade hört till en skänk. Nu är de vita!
" Hittade" på väggen i vårt gamla garage den här murkna hatthyllan, med rostiga krokar.
Jag har alltid varit jätte svag för små skodon. Stal den här iden från vår lokaltidning, att måla om skorna och använda dem sedan som dekoration till allt möjligt.
Först fick skorna en svart grundfärg...
...men tygskor är inte att rekommendera för bästa resultat.
Efter det svarta blir det ett slarvigt drag med brun färg.
Sedan ser de ut så här. Det behövs något mer, de ser så livlösa ut.
Och så får de, igen, ett slarvigt penseldrag med guldfärg, gammal missfärgad spets - och voila!
