Ovanför postlådan på väggen hänger två lavemang kannor i emalj. Slangarna som på den tiden var gummi, saknas (trots att de inte var engångsföremål), men vem sörjer den sörjan?
När huset fick sin förlängning samt en veranda, förevigades Emilies, då 11 år, och Natalies, då 8 år, händer i betongen.
Postlådan snickrade vi tillsammans med pappa av ett gammalt bräde från ett gammalt hus i Kimito.
1 kommentar:
Kaunista kertakaikkisesti :) T. A ;)
Skicka en kommentar