Arma armatur

Det började med mitt förra inlägg, om kakformar. Kunde man använda dem till att göra en lampa?
Jag tog en gammal och ful lamfot, målade den svart/brun och fogade ett gammalt rivjärn till lampskärm - inte en kakaform.
För att inte rivjärnet skulle dimpa ner till bordet, måste jag hitta på ett botten, och då tog jag till ett lock från en konservburk. Det var lite knäpigt att göra ett hål för lamfoten utan sakliga verktyg.
Sedan hackade jag hål i konservburkslocket och trädde ståltråd (järntråd eller vad i sjutton...) igenom locket och rivjärnet så det skulle hållas på plats,
och så var det färdigt! Idén har lägat och mognat ända sedan "trash design" utställningen på Habitare mässan i Helsingors, att vad göra av gammalt skräp, inte köpa nytt iaf, eftersom världen är redan full av saker.
Nu "pryder" den min rostiga samling på verandan.
Vår hund Venni är nog en konstig filur. Den följer mig som skuggan och naturligtvis skall den kolla VAD har jag NU gjort!
No, jo. Nog måste jag ju pröva kakformen alltid, för säkerhets skull!
Men tro nu inte att jag har den till detta ändamål!
Nej fy sjutton! Nej, den gamla lampskärmen åkte tillbaka, tills jag kommer på en bättre idé!

Kakformar

Man kunde ju nästan tro att jag har bakning som ett hobby, eller hur?
Här visar jag bara EN del av alla mina kakpytsar, som jag inte vet vad jag skulle göra med. Tror ni nu att jag är en hamster, för jag bakar inte (någonsin), men ändå samlar jag bl.a på KAKFORMAR!
Vad har jag gått misste om i min barndom, när jag nu roffar åt mig saker som jag bara har att samla damm?
Den här rostiga formen kan jag förstå, att vem som helst skulle ha plockat undan (från ett öde hus...).

Men, en sak är bra i detta samlarliv: jag har något att visa på bloggen, för idéerna börjar sina med ilande fart!

Låt oss alla bloggvänner, nära och fjärran, fira en riktigt trevlig fredag(skväll)!!!!

ö:Pia

Till mig?

Vad skall detta betyda? Ett paket - till mig!? Jag hade helt och fullkommligt glömt, att jag vunnit ett pris hos Tant Vit & Beige!!!
I paketet fanns ett härligt VÅGA-smycke,
som går att öppna (Tant Monica, som ligger bakom bloggen, hade tänkt sitt eget foto där inne ;) vilket skulle ha varit extra roligt!!)!!!
Hon vet också att jag aldrig städar (antagligen har myndigheterna annonserat, om att mitt hem måste snart tvångsstädas...), så hon hjälpte till med en disktrasa.
Tänk, vi har aldrig träffats, Tant vit & beige, men ändå visste hon, att kortet var likamed jag!!!! Till 100%!!! Tack Monica (speciellt för fullträffen angående kortet!!!)!

Ny tapet och väska

Vad tycks om den här nylanserade tapeten?
Den varierar från rulle till rulle, så att man skall få ett levande intryck.
Hah, det är pappas vedtrav som sträcker sig flere meter över golv och vägg i ladan på landet. Förr var den så rak och slät, att den var lika jämn som en vägg! Men ett fint konstverk är den ju, traven?!
Helt plötslig en dag, kom min väninna med den här väskan till mig! Hon har sytt den av Ikeas kökshanduk!Och så har hon broderat min initial på väskan, med sin fantastiska symaskin (som hon har gått i skola för, för att kunna använda alla fina finesser)! Tack, min kära vän!

Sista schansen

Nja, beror på var man bor, men jag menar nu att det är sista möjligheten att göra något av de vackra höstlöven här i Norden, innan de ruttnar bort. Jag plockade våta och smutsiga löv, för att vädret inte tillät något bättre.
Det var menigen, att kransens "rosor skulle se ut så här, men jag kom ihåg anvisningarna lite fel...

Höstplanteringar

Här ser ni en växt, med vita bollar bland mossa från landet - Kimto (fråga inte nu heller vad den heter). Franska liljan har jag fått av grannfrun vars man har gjort den.
"Marjakuusenkanerva" eller något dit åt, på finska?
Terassbordet fick en korg fylld med mossa och murgröna och...en cyklam (dem visste jag namnet på)!
Inte mycket kvar av cyklamen, men det är ej heller någon som kikar ut här på vintern.
Och nu en växt med röda bär!
I barrig mossa.
Kunde inte låta bli dessa mossiga kvistar kvar i skogen, utan de får nu pryda elspolebordet.
Den här blomman heter ljung? En odlad och förädlad ljung?

Så var det allt, angående mina höstplanteringar! :)

Min mammas mosters kvarlevor

Här, i Kimito, på Storstugans veranda avlastade vi bilen, av en massa härliga fynd, som min mammas kusin skänkte åt oss (mamma och mig)!!!!
Hennes föräldrarhem hade blivit tomt, obebott, och nu ville hon SLIPPA bl.a dessa saker (sanningen var, att vi fick ta vad vi ville)!
Vi tackade förstås ja, för det är klart att man vill hjälpa en vän i nöden! ;)
Den översta tvättbrädan kommer från hennes barndomshem (mitt sommarparadis, då jag var liten!!!). Nu hänger den i vårt badrum.
Den större av dessa pyttesmå oljelampor (stormlyktor) kommer från samma ställe. Tänk så glad man kan bli av sådant, som den andra vill bli av med?! Om hon nu verkligen ville det? Men, ångrar hon sig, vet hon var de finns...!

Nu är det slut

Dvs slut blommat för mårbackorna för i år (vad trodde ni ?)!
Det är underligt, hur man=jag ser stökigheten bra på ett foto, men inte i verkligheten. Här borde röjas.
Jag klippte ner alla, över 20 st, pelargonplantors blomstänger, för de började bli så skrangliga.
Venni följer mig som en skugga.
Se hur den hånler åt mina sysslor?!
Så här naket blev det i krukorna. Nu får blommorna pryda verandabordet över helgen. Ja - det är fredag, igen! Och det betyder mums och skål (oberoende har man arbetsdag i morgon eller inte)!

Klädhängare

Av ett ohyvlat bräde, varav jag slipade den värsta skrovligheten bort, gjorde jag en klädhängare till min yngsta dotters nya bostad.
Jag målade plankan vit,
mallade schablonerna på plats
och målade bokstäverna i svart.
Svarta krokar i järn... och så är hängaren färdig. Fästsystemet skruvade jag fast på baksidan. När man skall vara så förbaskat "håsiger" (vad är det ordet på svenska, när man har så brått att man inte hinner, att man bara håsar iväg???) och inte ids mäta något, så nu är allt lite snett. Bokstäverna åt ett håll - krokarna åt ett annat!

På resa

Någon av familjens förfäder har rest mer eller mindre, jorden runt. En av stämplaran är från Bermuda.
Nu får jordenruntkappsäckarna vila på mitt städskåp (som står i matsalen!!!!)!
Jag var också på resa, i helgen, till Tavastehus, där vi hade klassträff med inredningskolans sju sköna shabby chickare. Vi träffas alltid den första helgen i oktober . Nu var det för femte gången.Här, i den underbart vackra naturen hade vi hyrt en stuga, där vi pysslade (ett smycke och en dörrkrans), spelade, lekte och åt och drack sååå gott och mycket!